Start > Om epilepsi > Anfall

Epileptiska anfall – ny klassifikation

Ref Report of the ILAE Commission on Classification and Terminology, Epilepsia 2010;51:676-685

Epilepsi bör först klassificeras efter orsak som följs av en anfallsbeskrivning. Till exempel: Strukturell epilepsi orsakad av stroke med fokala anfall utan medvetandepåverkan och med kliniska ryckningar i höger arm.

Orsaksindelning

I Genetisk epilepsi (tidigare benämnd idiopatisk epilepsi)
II Strukturell/Metabolisk epilepsi (tidigare benämnd symtomatisk epilepsi)
III Epilepsi av okänd orsak (tidigare benämnd kryptogen epilepsi)

Efter anfallstyp

1 Generaliserade anfall
Generaliserade anfall startar i delar av hjärnan som leder till en snabb spridning av den epileptiska aktivi-teten till båda hjärnhalvorna och hela eller stora delar av hjärnbarken engageras:

Exempel

  • toniska-kloniska anfall (tidigare Grand mal)
  • absenser (tidigare benämnt Petit mal)
  • myoklona anfall
  • kloniska anfall
  • toniska anfall
  • atoniska anfall

2. Fokala anfall (tidigare aurafenomen med partiella anfall)
Fokala anfall startar i ena hjärnhalvan där anfallsaktiviteten kan vara begränsad till ett litet område eller mera spritt. Fokala anfall yttrar sig på många sätt utifrån lokaliseringen och där förekommande funktioner. För varje enskild individ är dock anfallsmönstret ofta likadant (stereotypt).

  • Fokalt anfall utan medvetandepåverkan (tidigare benämnt t ex Jacksonanfall med motorisk eller sensorisk utbredning)
  • Fokalt anfall med medvetandepåverkan (tidigare benämnt psykomotor anfall)
  • Fokalt anfall med utveckling till ett bilateralt anfall med tonisk, klonisk eller tonisk-klonisk symtombild (tidigare benämnt sek generaliserat toniskt-kloniskt anfall )

3. Okänd anfallstyp
Hit hör anfallstyper där oklarhet råder om anfallen är fokala, generaliserade eller bådadera – ex infantil spasm.

Stora epileptiska anfall d v s som redan från början har eller kommer att utvecklas till anfall, som engagerar båda hjärnhalvorna d v s generaliserade toniska-kloniska anfall.
Vid dessa stora epileptiska anfall blir personen plötsligt medvetslös, faller omkull och blir stel (tonisk fas) och får sedan kramper (kloniska)muskelryckningar. Anfallet varar i regel tre till fem minuter. Andningen är till en början försvårad, vilket gör att ansiktsfärgen kan bli blå. Det kan sedan ta någon timme upp till ett dygn innan vederbörande är helt återställd, ofta efter sömn. Skador kan uppkomma i samband med fallet.

Frånvaroattacker som uttryck för generaliserade anfall
Frånvaroattacker (absenser) är vanligast hos barn och innebär några sekunders frånvaro och avbrott av alla aktiviteter. Man faller dock inte omkull. Frånvaroattackerna kan komma flera gånger dagligen.

Astatiskt-myoklona anfall
Astatiskt-myoklona anfall innebär kombination av muskelryckningar och plötslig förlust av förmågan att stå. Man faller handlöst till marken, inte sällan med skador som följd. Den här anfallstypen är vanligast hos personer med fler funktionshinder.

Fokala anfall med medvetandepåverkan
Vid dessa anfall (tidigare benämnda partiellt komplexa eller psykomotoriska) är medvetandet grumlat. Frånvaron är kombinerad med antingen psykiska upplevelser (syn-, hörsel- eller smakhallucinationer) eller motoriska fenomen (enkla rörelser, tuggning, smackning). Man svarar inte på tilltal, men faller inte omkull. De varar upp till någon minut, men kan i likhet med absenser och astatiskt-myoklona anfall, utvecklas till toniskt-kloniska anfall.